Fånge i Teheran, en sann historia om en ung kvinnans liv under ayatolla Khomeinins islamiska revolution, om kampen att överleva, våld och död, men också om vänskap och kärlek och försoning med det förflutna.
Marina Nemat var bara 16 år när hon greps och fängslas av den islamiska regimen i Iran. Hennes brott var att hon protesterade mot att de vanliga skolämnena byttes ut mot studier av Koranen.
Hon förhörs av två olika vakter, den ena torterar och misshandlar henne och den andra vill hjälpa henne. Rättegången hålls utan hennes närvaro och hon döms till döden. Hon förs till avrättningsplatsen men hon räddas mirakulöst av Ali, den andra vakten. Hennes dom sänks till livstids straff. Ali har en hög position i Evin-fängelset och han "hotar" och pressar Marina att gifta sig med honom. Hon accepterar frieriet och konventerar från kristendom till islam. Hennes liv blir något bättre och hon får besöka "livet utanför" innan hon benådas av ayatolla. Ali mördas och Marina förlorar sitt barn. Hon återvänder hem till sina föräldrar, söker upp sin ungdomskärlek och mot alla odds gifter sig med honom. Hon känner sig hotad, hatad och förföljd av den islamiska regimen och efter ett par år lyckas hon tillsammans med mannen och barnet ta sig ut ur landet.
Det har skrivit så många böcker om kvinnor som hamnar under islamiska lagar, jagas av äkta makar, torteras och brutalt utnjutjas av män, men denna historia är en annorlunda berättelse, skriven från en annorlunda vinkel och ger mig inte vibbar "tyck synd om mig". Tänk att man kunde bli piskad bara för att man hade nagellack eller att man hade noppat ögonbrynen. Eller finns någon skillnad att bära solglasögon eller slöja/chador ?
Boken får tre sjärnor av fem.
Vem är Marina Nemat ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar