Självbiografi

En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås.

En berättelse klasstillhörighet, manlighet och utanförskap.Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

Jag såg 70-tals rummet framför mig ; fönsterlampor, prylhylla mer än bokhylla med upslagsverk som enda litteratur, tygklädd soffa i grönt,....den avskalade "möblera längst med väggarna" inredningen. Jag föreställde mig att jag stod utanför det stora gråa-betong-block-huset och tittade upp mot fönstret på fjärde våningen ; fönsterlampor, spetsgardiner och pelargoner.

Arbetarklassens vånda och alkoholens makt blandat med bruna bönor och fläsk och söndagsstek.

Läsvärt inte mera.

Svensk Deckare som bäst

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.



Äntligen en svensk manlig deckarförfattare som motvikt till alla våra underbara svenska deckardamer. En bra, läsvärt bok ; gripande berättelse i skuggan av en tragisk händelse.

Boken höll mig vaken till sena timmen, precis när jag trodde mig veta vem, vad, eller hur allting gick till fick bokens oväntade vändning ändra mina tankar. Lösningen/ slutet är byggd på ett lika oväntad sätt som Harlan Cobens deckare. Läser gärna flera/mera av Theorin.

Vem är han Johan Theorin ?

Johan Theorin är född 1963 i Göteborg. Han växte upp i Nora i Bergslagen och har bott i en stuga vid ett gravröse på norra Öland varje sommar i hela sitt liv. Han är journalist och manusförfattare och har publicerat ett tjugotal noveller i olika tidningar och antologier. Våren 2007 debuterade Johan Theorin med Skumtimmen, som blev en omedelbar succé hos både läsare och kritiker. Också i utlandet har debuten blivit sällsynt uppmärksammad. Översättningsrättigheter har hittills sålts till sexton länder, bl.a. USA, England, Frankrike, Holland, Tyskland och Italien.

Hans nya, kommande bok heter Nattfåk och utgivs 2008-09-04.

Varför detta ?

De flesta som känner mig vet att jag älskar böcker.
Jag älskar när bokstäverna bildar ett ord, när orden skapar en mening och meningarna bildar trolska satser som tillsammans formar en text med innehåll.
En oläst bok är som en resa som otåligt väntar på sin färdkamrat att ta med sig till en upptäcksfärd, en färd utan gränser i tid och rum.
Jag viker försiktigt fram första bladen, det doftar visdom, kunskap, äventyr....
Jag frågar blygt om jag får vara med på resan, färden genom berättelsen. Jag lovar att inte ta någons plats, inte skuffa undan någon av bokens personer. Jag gömmer mig bland bokstäverna och flyttar mig med vindens lätthet bland sidorna. Jag håller mig liten och nästan osynlig för att inte störa eller avbryta.
Jag suger åt mig textens budskap, dennes fakta, alla dess nyanser. Jag vill minnas och jag vill återberätta. Jag vill resonera och diskutera.
Jag drömmer....................jag låter mina händer smeka bokryggarna mjuka skinnband.......